själen

Själen

Jag är en själ fast i en mänsklig kropp. Så många att välja på och så lite tid. Polisen är mig säkert på spåret och snart måste jag lämna denna kropp för att hitta en ny. Bara jag hittar en ny fort så jag kan fortsätta döda...

Det var en varm och solig sommardag i mitten av juli. Dom flesta vuxna var lediga och alla barn hade fått sommarlov. Även poliserna var lediga och skulle aldrig rycka in om det inte var något allvarligt, fast det ju en del poliser som jobbade för att hålla ordning på stränderna, det var ju så mycket folk där.

Det var just en sådan dag som poliskommissarie Holm jobbade. Det var väldigt varmt ute och han svettades i sin uniform. Han var just på väg att köpa en glass när han hörde ett skrik. Han sprang så fort han kunde i skrikets riktning. När han kom fram såg han en kvinnokropp, som hade flutit upp på land. Av kroppen att döma så hade kvinnan fått en kniv i sig, säkert flera gånger.

- Vad har hänt här? frågade Holm.

- Jag skulle precis gå i och bada när jag såg kroppen, sa kvinnan som hade skrikit.

- Vad är ditt namn? frågade Holm, medan han fumlade upp ett anteckningsblock och en penna.

- Mitt namn är Karina, svarade kvinnan.

Just i det ögonblicket kom en kille fram från folkmassan. Han stannade när han såg liket.

- Vad har hänt här och vem har gjort detta? frågade han, helt från sig av förtvivlan.

Han var lång, ljushårig och var klädd i korta byxor och en randig t-tröja.

- Och vem är du? frågade Holm.

- Jag? Jag heter Alexander och är hennes pojkvän, svarade han.

- Hmmm! Låter misstänkt, du får följa med till stationen.

På polisstationen var det väldigt lugnt. Inga andra brott hade begåtts, förutom mordet. Holm satte sig i sin fåtölj, tog upp ett tuggummi och stoppade in det i munnen.

- Tänker du bara sitta här och tugga tuggummi eller ska du förhöra den misstänkta? frågade en polis som nyss kommit in.

- Ja, jag får väl ta in honom på förhör, hämtar du honom, svarade Holm.

- Visst! sa polisen.

Alexander, polisen och Holm gick in i ett litet rum där förhöret skulle hållas.

- Hur kommer det sig att du inte var med din flickvän när hon dog? frågade Holm.

- Jag var och handlade glass och när jag hörde att ett mord hade skett på stranden så skyndade jag mig dit, svarade Alexander.

- Jaha, så du var och handlade glass, sa Holm.

Just då kom en annan polis in i rummet.

- Det har skett ytterliggare ett mord, sa polisen som kommit in i rummet.

- Oj, det var inte bra, jag beger mig genast dit, sa Holm medan han plockade upp ännu ett tuggummi.

När dom kommit fram till brottsplatsen, som var en lägenhet, så låg där tre lik. Det var en man, en kvinna och ett spädbarn.

- Leta igenom hela lägenhet och se om ni kan hitta något, sa Holm.

- Och vad ska du gör? frågade en polis.

- Jag ska kolla fingeravtryck och ta prover, sa Holm.

Dom letade igenom lägenheten och bakom en hylla låg en kniv som mördaren hade glömt. Vilket fruktansvärt misstag mördaren hade gjort. När en polis gick förbi hyllan så märkte han kniven.

- Kom hit allihop, ropade han.

Alla sprang dit och såg kniven.

- Bra gjort, vi tar med den till stationen och undersöker den, sa Holm.

På stationen plockade de in Alexander och han fick titta på grejerna dom hittat och bilderna dom tagit.

- Men den där kniven har jag sett förut, utbrast han plötsligt.

- Vems är den, frågade Holm ivrigt.

- Det är ju Kalles kniv, svarade Alexander.

- Men då vet vi ju vem mördaren är, utbrast en polis.

- Vet du var han bor? frågade Holm.

- Ja, jag vet var han bor och jag kan visa er dit, sa Alexander.

Jag kan känna att dom närmar sig. Det var väldigt dåligt av mig att lämna kniven. Jag måste fort lämna denna kropp och finna en ny. Om inte kommer jag att åka fast...

Polisen begav sig till lägenheten där Kalle bor. När dom kom fram bröt dom sig in i lägenheten och försökte hitta honom. Dom fann honom sovande i sovrummet.

- Upp med händerna, du är arresterad! skrek en polis.

Kalle flög upp ur sängen.

- Vad är jag arresterad för och vad sjutton gör ni i min lägenhet? frågade Kalle, som var helt förvirrad.

- Följ med oss så ska vi inte skada dig, sa polisen.

Kalle reste sig upp.

- Jag kan väl få sätta på mig kläder? frågade han.

- Visst kan du få det, svarade polisen och gick ut.

Efter tio minuter kom Kalle ut. Han hade en t-tröja och ett par jeans på sig, hans mörka hår var okammat och stod åt alla håll. Han gick fram till Holm.

- Vad i hela fridens dagar ska detta betyda? frågade han.

- Jag är kommissarie Holm och du är arresterad för mord, sa Holm.

Dom tog in honom i polisbilen och körde iväg honom till stationen.

Senare på dagen plockade dom in Kalle för förhör. Han sa gång på gång att han inte mindes något från morden. Plötsligt så ringde telefonen. Holm svarade.

- Ja hallå, det är polisen, sa Holm.

- Det... det har ett skett ett mord på mitt café. sa rösten i telefonen.

- Okej, var ligger caféet då? frågade Holm.

- Det ligger på Johannesgatan 5, sa rösten i telefonen.

- Vi är på väg, sa Holm och lade på luren.

När de kom fram till caféet så bad dom alla att stanna kvar. Tydligen så hade det varit en man som hade upptäckt liken inne på toaletten. Polisen gick in där och började undersöka. Holm såg något som låg under ett av liken. Han lyfte på liket och såg att det var en bok. Han plockade upp den och bläddrade igenom den.

- Kolla vad jag hittade, sa Holm, en dagbok.

Han slog upp en sida. Plötsligt hörde de ett muller och en blixt slog ner. Holm började läsa:  

"Jag är en själ fast i en mänsklig kropp. Så många att välja på och så lite tid. Polisen är mig säkert på spåret och snart måste jag lämna denna kropp för att hitta en ny. Bara jag hittar en ny fort så jag kan fortsätta döda..."

Alla poliser stod först fast som sten och började därefter en efter en gå ut på gatan. När alla var ute så hörde de ett skratt:

- Muuuahahahaha!

Och så började dagboken brinna.

Sedan den dagen har det aldrig skett ett mord med kniv i den staden.

Slut!